Från norrlänning till stockholmare

Även om beslutet att flytta från Norrbotten till Stockholm i grund och botten var enkelt att ta är det fortfarande en stor omställning. Det är inte helt lätt för en norrlänning som värdesätter lugn och ro att kastas in i rusningstrafik och trängsel. I Norrbotten är det i princip ett måste att ha en egen bil för att kunna ta sig runt, men trots det är man ändå ganska ensam på vägarna om man jämför med hur trafiksituationen ser ut här i Stockholm.

Jag som arbetar som målare behöver använda bil i jobbet, och när man är van att kunna åka från A till B utan större hinder är det lite svårt att planera när och hur man ska åka för att slippa förseningar bland köer och vägarbeten. Här tar man inte bilen om man inte måste, utan förlitar sig hellre på tunnelbana, pendeltåg och bussar. Även detta är lite svårt att greppa för en norrlänning som på sin höjd tagit bussen från Boden till Luleå för att gå på fest. Olika färger på olika linjer, olika nummer och olika byten. Man får vara glad att det är tätt mellan avgångarna – åker man fel kan man ganska snabbt komma tillbaka till utgångspunkten igen.

Trots att det finns så mycket människor här kan man lätt känna sig ensam, för här lever alla i sin egen värld. I Norrbotten hälsar man på alla, oavsett om man känner varandra eller inte. Man har koll på varandra och märker direkt när det händer något nytt. Att stanna till och prata med grannen är lika självklart som att påven har en hög hatt. Här är alla fokuserade på sig själv, man vänder bort blicken eller tittar igenom andra. Det finns som sagt många skillnader, men samtidigt trivs jag bra med många andra sidor av staden.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *